Nu ska jag börja skämma ut mig lite här på forumet
Nollgenomgångstriggning används (förhoppningsvis) i switchpackar med triac's. Och en del andra ställen, men jag begränsar mig lite här.
En dimmer med triac har (även här förhoppningsvis) lite avstörningskretsar som minskar de elektromagnetiska störningar som skapas varje gång triac'en tänder mitt i en vågform.
Det är främst induktansen i form av den i kraftigare dimmrar stora, tunga och dyra spolen man vill slippa stoppa in i en switchpack. Switchpacken riskerar ju bara att skapa denna störning vid tillslag av belastningen till skillnad från dimmern som kan utsättas för den situationen 100 gånger per sekund.
Så för att förhindra en switchpack att tända mitt i vågformen så använder man sig av en nollgenomgångsdetektor som ger en kort signal varje gång spänningen i vågformen passerar noll. Denna signal tillsammans med styrsignalen till switchpacken avgör om triac'en ska triggas eller inte och det kallas för nollgenomgångstriggning.
Nollgenomgångsdetektorn används även i dimmrar, men här ska ju styrsignalen ange hur lång tid efter nollgenomgång man ska trigga triac'en
Fördelen med denna teknik är alltså att man kan säkerställa att en korrekt fungerade switchpack inte tänder mitt i vågformen och att man på så sätt kan göra switchpacken billigare genom mindre avstörningskomponenter.
Man kan tänka sig att nackdelen är att konstruktörer snålar lite för mycket på avstörning, men då kommer ju dessa burkar snart få dåligt rykte
Med reservation för huvudvärksfel

Gott nytt på er!