Ad blocker detected: Our website is made possible by displaying online advertisements to our visitors. Please consider supporting us by disabling your ad blocker on our website.
Isidor skrev:Trumhinnans diameter är ca 10 mm, så någorlunda linjärt xmax kanske är en tiondels millimeter eller så. Närmar man sig millimetern i förskjutning så brister den nog. Det ideala tillstånd jag nämnde ovan är naturligtvis ett fysikaliskt idealt dito och ingenting annat.
Som tur är skyddas trumhinnan (och därav naturligtvis även resten av mellanörat, liksom innerörat) för övrigt av stapediusmuskeln som Svante också är inne på. Detta gäller dock bara när muskeln fått tid att reagera. För impulsartade ljud i en i övrigt relativt tyst miljö hinner stapediusmuskeln inte med. Detta kan vara förödande inte bara för trumhinnan utan framför allt för hårcellerna i innerörats snäcka, där man lätt får kroniska skador*. Trumhinnan kan som tur är läkas riktigt bra, vilket är ett evolutionärt måste om man skall kunna klara en svårare öroninflammation bl.a.
*Enstaka impulser måste dock upp mot extrema ljudtryck innan kroniska skador uppstår, men upprepad kraftig impulsljudbelastning är inte att rekommendera.
Isidor diskuterar örats uppbyggnad och känslighet för inpulsljud man inte förväntar sig. Vad gör du för konstiga gig med en publik som får kraftiga impulsljud utan att ha någon aning om att de kommer?
