Ljudoljus.net

Var på Storan i Göteborg i lördags, klubbscenen. Där står det tre arc:ar och två basar som jag inte vet vad de heter. Musiken som spelades var både discjockeyspelad musik och ett band som heter Quant, som mixas av Daniel Veres.

Både när det var dj:s som spelade och då Quant spelade var det väldigt bra tryck i musiken, och ändå inte så att det kändes starkt. Man kunde kommunicera utan att behöva skrika bort trumhinnor, men det var inte så att det inte var tryck ändå.

Är det helt enkelt så att det är enklare att prata då man pratar till ett högtalarsystem som inte låter illa, eller är det så att det är lättare att få till ett bra tryck då man har ett bra högtalarsystem?

Har upplevt ljudtryck mycket att göra med hur snygg mixen är? Har det någonting alls att göra med hur mixen är?

Är det någon här som mixat mycket på bruna lådor? Ingo?


Såg José Gonzáles på teaterscenen någon dag tidigare också. De där doscarna låter inte så pjåkigt må jag säga, nästan vertecklass *solglasögon*

dawen skrev:Är det helt enkelt så att det är enklare att prata då man pratar till ett högtalarsystem som inte låter illa

Yepp, det är en stor skillnad emellan ett system som ger en jämn bakgrundsmatta av dist och ett system som har den dynamik som behövs för att ge tryck när det är tryck och tystnad när det är tystnad.

-du borde höra mina gamla hembyggen nångång *solglasögon*
När vi byggde dom så hade Pink floyd kommit ut med en ny skiva vilken började med ljudet av en helikopter (Dvs, på 80 talet) vi testkörde systemet med den skivan och grannarna kom utrusande för att se varför det var en helikopter på gården

Två saker tror jag spelar in:

Jag var ju i bygget också så jag hörde lite, både Dj:en som vände plattor och Quant spelade en form av musik där 1-4kHz inte är den mest framträdande frekvensbandet.

Det faktum att riggen gick på tomgång gör att dist-siffrorna blir lägre. Dynamiken blir högre och man upplever lägre dist som lägre ljudtryck vilket i detta fall upplevdes som ett gott tryck utan att man måste skrika.

Så tror jag!

Ja, jag tyckte nog faktiskt att Marit Bergman lät rätt illa. Om det var dist, kass mix eller kassa artister har jag dock sämre koll på.

Men, spelar dist in enbart i återgivningen eller spelar den i inspelningen också? Upplevs rockmusik som starkare bara för att den har mycket dist med i inspelningen?

Dawen

Dålig artist! Fruktansvärt taskigt danssinne:P

Låter det sämre för det?

Hehe. Det är kanske därför jag spelar så dåligt - för att jag inte kan dansa heller!

Njea det var menat som två separata.


Dålig artist!

Ruskigt kasst danssinne!

Låg dist gör sånt. Man tror att det är låg, behaglig volym ända tills man försöker prata med personen bredvid

Men, den här gången var det ju faktiskt möjligt att prata med personen bredvid dessutom

Har dist ingenting med faktiskt ljudtryck och hörselnedsättningar att göra?

Först och främst ska vi nog skilja på artificiell dist som läggs på t.ex rockgitarrer och dist på hela programmaterialet för att PA''t av någon anledning distar.

Som andra ragt, en rigg som distar mer upplevs som starkare och tröttar öronen mer. Jämför med historien om Servodrive-basarna som hade så låg dist att folk spelade sönder dem, de fattade helt enkelt inte att det var starkt förrän de hörde disten de var vana vid från basreflexlådor.
Öronen är ju känsligast i mellanregistret, och om basar och lågmid distar, gissa var disten hamnar i frekvensspektrat, jo mitt i örats känsligaste område. Klart som korvspad att det blir jobbigt för trattarna.

Mixen har, precis som Ingo sade, minst lika stor betydelse. Ett band som har bra kontroll på frekvensseparation och dynamiken på scenen, tillsammans med en tekniker som är bra på att hitta varje instuments plats i frekvensspektrat utan att addera en massa energi i "fel" frekvensområde kommer att låta mycket mer behagligt.

cyberpunk skrev:Först och främst ska vi nog skilja på artificiell dist som läggs på t.ex rockgitarrer och dist på hela programmaterialet för att PA''t av någon anledning distar.

Varför då? Dist som dist? Eller har rockgitarrsdist ingen dist alls i lägre frekvenser medan ett klippande bassteg distar massvis där -> skadligt för öronen?

dawen skrev:

cyberpunk skrev:Först och främst ska vi nog skilja på artificiell dist som läggs på t.ex rockgitarrer och dist på hela programmaterialet för att PA''t av någon anledning distar.

Varför då? Dist som dist? Eller har rockgitarrsdist ingen dist alls i lägre frekvenser medan ett klippande bassteg distar massvis där -> skadligt för öronen?

Riktigt så enkelt är det inte. Nu börjar jag ge mig ut på lite djupt vatten i teoretisk kunskap med här, men skillnader finns definitivt.

Dels är en distad gura bara en liten del av det totala programmaterialet, vilket gör att den disten varken blir lika farlig förhögtalarna som när t.ex ett steg klipper eller blir lika lika jobbig för örat eftersom mängden klippta vågformer i relation till mängden rena vågformer inte ökar lika mycket.

Dels klipper olika konstruktioner av elektronik på olika sätt. Ett transistorsteg klipper t.ex vågformen i princip rakt av, vilket i förlängningen är som att lyssna på DC (när det klipper fullt). Klippt signal på detta viset innehåller endast ojämna harmonier.

Ett rörsteg däremot (t.ex en gurastärk) klipper helt annorlunda. Vågformen ser mer ut som ett sågblad än en fyrkantsvåg. Den klipps alltså inte rakt av. En signal av denna typ innehåller både jämna och ojämna harmonier.

cyberpunk skrev:

dawen skrev:

cyberpunk skrev:Först och främst ska vi nog skilja på artificiell dist som läggs på t.ex rockgitarrer och dist på hela programmaterialet för att PA''t av någon anledning distar.

Varför då? Dist som dist? Eller har rockgitarrsdist ingen dist alls i lägre frekvenser medan ett klippande bassteg distar massvis där -> skadligt för öronen?

Riktigt så enkelt är det inte. Nu börjar jag ge mig ut på lite djupt vatten i teoretisk kunskap med här, men skillnader finns definitivt.

Dels är en distad gura bara en liten del av det totala programmaterialet, vilket gör att den disten varken blir lika farlig förhögtalarna som när t.ex ett steg klipper eller blir lika lika jobbig för örat eftersom mängden klippta vågformer i relation till mängden rena vågformer inte ökar lika mycket.

Dels klipper olika konstruktioner av elektronik på olika sätt. Ett transistorsteg klipper t.ex vågformen i princip rakt av, vilket i förlängningen är som att lyssna på DC (när det klipper fullt). Klippt signal på detta viset innehåller endast ojämna harmonier.

Ett rörsteg däremot (t.ex en gurastärk) klipper helt annorlunda. Vågformen ser mer ut som ett sågblad än en fyrkantsvåg. Den klipps alltså inte rakt av. En signal av denna typ innehåller både jämna och ojämna harmonier.

Det cyber säger är helt riktigt.
En distpedal eller en överstyrd gitarr topp kan mycket väl vara väldigt ansträngande att lystna på:-)Men det är ändå den summerade distortionen i pa:t dvs THD (total harmonic distortion)+IM dist (intermodulations distortion) som är det riktigt krävande disten.

Jag som bara amatörat i PA-ljud på skola och så undrar:

Vad klassas som dist i ett PA-system? När bordet/slutsteget/någon annan komponent får för mycket signal? Eller är det en bakgrundsliggande distorsion som ligger och distar hela tiden när volymen är uppdragen högt?

swek skrev:Jag som bara amatörat i PA-ljud på skola och så undrar:

Vad klassas som dist i ett PA-system? När bordet/slutsteget/någon annan komponent får för mycket signal? Eller är det en bakgrundsliggande distorsion som ligger och distar hela tiden när volymen är uppdragen högt?

På sätt och vis är det ju som dawen sa, dist är dist. Sedan är det ju iofs skillnad på om en kanal (som är kanske 5% av det totala ljudet) distar, jämfört med om master-EQ''n (100% av ljudet) distar.

Dessutom är det som sagt skillnad på olika topologiers distortion. Rör som distar låter annorlunda jämfört med transistorer som distar.

Generellt är det alltså så att man definitift vill undvika att SYSTEMET distar, medans distortion på enskilda kanaler kan vara önskvärt som effekt.