I många fall funkar det bäst att mika sektionsvis med en eller två bra kondensatormikar, och bara närmika kompet. Ett storband kan ju låta mycket högt redan omikat, det brukar ibland kunna handla nästan lika mycket om att *dämpa* som att förstärka om det inte är mycket stora sammanhang. Vad du vill skapa är en bra balans på litet avstånd, utan att blåsa tupéerna av första publikraden. Det innebär att det i allmänhet är saxofoner, piano och möjligen tromboner som är mest kritiskt.
Nyckelordet i utljudsmixen är transparens. Du vill normalt få det att låta precis likadant med PA som utan, fast litet längre bort. *s*
På monitorsidan så skall du inte gräva ner dig i wedgeträsket. De flesta storband är vana vid - och bra på - att spela utan vare sig mikar eller monitorer. De lyssnar på varandra, en bortglömd möjlighet kan man ibland tro...

Mitt råd blir en handfull strategiskt utplacerade småmonitorer, typ hotspots, d&b E3 eller mellanstora Genelec, på stativ i öronhöjd och på precis så hög volym som behövs - inte en gnutta mer. Fast det gäller ju å andra sidan alltid. Förmodligen kommer där mest att behöva ljuda piano, saxofoner och sång. Skulle bleckblåset behöva höra mer av sig själva så löser man lämpligen det på andra sätt än med monitorer.