Ljudoljus.net

Måste bara skriva av mig lite lycka! Jag är nu för tiden inte ute och jobbar mer än någon gång i månaden i genomsnitt då mitt civila jobb tar mycket tid och fokus. I helgen blev jag inringd av en gammal vän som sjunger och spelar gitarr i ett coverband av rätt traditionellt snitt, de skulle spela i hemmabyn. Trumma, bas, två gitarrer och tre sång. Bandet har en liten men bra ljudanläggning med komponenter från d&b och yamaha, med shure mickar på allt utom pukor och virvel som är 604:or. Lokalen tar kanske 200 pers och det var glada julbordsfirare som skulle underhållas. De är verkligen inget dansband utan låter i grunden mer som en kombination av Sator och AC/DC så att få 40-talisterna nöjda i början av kvällen var den stora utmaningen, både fredag och lördag kväll. Det lyckdes de helt ok med, men den stora behållningen var sista settet igår kväll.

Det satt som en fläskläpp, bandet var tight, publiken i högform och till och med jag fick till mina bitar hyfsat. Detta trots att det var rätt många år sedan jag stod i ett så litet rum och försökte skadebegränsa. Men någonstans mitt i det hela så blev det så där fantastiskt bra så att man önskar att det inte ska ta slut, helt otroligt med tanke på att halvtrötta covers verkligen inte är min favoritgenre.

Mitt förra gigg var på Sonisphere och jag måste säga att förutom att Lars Ulrich & Co var fräckt så vetifan om inte gårdagen var roligare...

Stort är inte alltid kul, känt är inte alltid samma sak som bra och musik handlar väldigt sällan om teknik och väldigt ofta om känsla.

Man vet aldrig vilket gig som ska bli det roligaste på länge. Men då och då dyker dom upp. Gläds med dig!

Man vet aldrig när de bra och roliga jobben kommer utan man vet bara när de trista kommer och ett kommer på söndag. Lokal kör i Hässleholm. Sånginsatserna är väldigt tveksamma. Det blir inte kul.